Flytt

Jag huserar numera i ett övervägande borgerligt område. Men fint är det. Med en smula god vilja har man till exempel utsikt över Linköpings domkyrka som skymtar till höger på bilden.

Om Fort Europa

För drygt en vecka sedan uppmärksammades situationen för världens flyktingar på den internationella flyktingdagen. Kalle Larsson och Eva-Britt Svensson, båda vänsterpartister, kritiserade det så kallade återvändardirektivet som antagits av EU:

"Vi är djupt oroade över detta direktivs konsekvenser. Syftet är att misstänkliggöra och kriminalisera flyktingar och invandrare, och beslutet innebär en rad kraftiga försämringar för flyktingars och invandrares rättigheter i Europa. En rad internationella organisationer, exempelvis Amnesty International, har varnat Europaparlamentet och medlemsstaterna för att anta direktivet, mot bakgrund av att det allvarligt skulle underminera individens grundläggande rättigheter."

Läs mer!

Ett konstaterande

Imorgon är en såndär dag, som tillsammans med årskiftet, utgör en tid för politiska förändringar. Och i och med att vi har en borgerlig regering så är det något som vi skulle kunna vara utan.

Det som är mest upprörande är förstås synen på sjuka och arbetslösa, som nu får ännu mer genomslag i den faktiska politiken. En tuffare hållning gentemot dessa grupper är i grunden ett resultat av en felaktig användning av statistiken om "fusket", som fått så stort genomslag också i det allmäna medvetandet. Motståndet hade från gemene man annars varit än hårdare.

Vårdnadsbidraget, denna kristdemokratiska käpphäst (och partiets egentligen enda landvinning i det här regeringssamarbetet), kommer också att införas. Jag har skrivit om det tidigare (se; här och här) men man kan ändå förundras över att det som kallas för "arbetslinjen" överges på jämställdhetens bekostnad, oavsett vad denna arbetspolitik innebär i övrigt. Bidraget är ett avsteg från den medvetna målsättning som tidigare funnits i svensk politik om att minska det ekonomiska gapet mellan män och kvinnor.

Borgarna och demokratin

Jag har skrivit en insändare som jag har lagt upp i sin helhet på distriktsbloggen. Den har sina likheter med det förra inlägget här på bloggen som jag utvecklade en aning. Jag konstaterar bland annat att:

"Vanligtvis brukar brevhemligheten tillhöra en av de punkter som skiljer en totalitär stat mot en demokratisk dito. Därom borde alla vara överens."

Läs hela!

Krafttag för demokratin

Text som ska tryckas på flygblad inför kommande torgmöte här i Tranås:

Vill ni ha det som i Sovjet?

Den 18 juni fattade den borgerliga majoriteten i riksdagen beslut om att avskaffa brevhemligheten, i och med genomförandet av den så kallade FRA-lagen. Denna lag innebär att all elektronisk kommunikation såsom e-post, SMS och liknande kommer att filtreras hos Försvarets radioanstalt – allt för att få bukt med ett påstått terroristhot.

Ända sedan den 11 september 2001 har det pågått ett krig mot terrorismen. Västvärldens ledare, med USA i spetsen, har sagt sig vilja värna demokratin mot så kallade ”yttre hot”, och det blir allt tydligare att den svenska regeringen valt att haka på tåget. Vänsterpartiet Tranås skulle dock vilja ställa frågan: värnar man demokratin genom att avskaffa demokratiska principer?

Demokratin har satts på undantag. Sovjet- och Stasi-inspirerade avlyssningslagar blandas med ett i antågande folkförakt. När Irland för en tid sedan röstade nej till Lissabonfördraget – som är ännu ett steg mot ett Europas förenta stater – får den politiska eliten i Bryssel stort bekymmer med att ”komma runt” irländarnas val. Ett fördrag som förmodligen inte heller hade överlevt en folkomröstning i Sverige genomförs nu över huvudet på den majoritet som tycker annorlunda. Makten utgår inte längre från folket!

Sovjetinspirerat i riksdagen

Mitt i "bloggupproret" har det varit tyst och stilla här på min egen blogg. Jag känner mig dock tvungen att beröra FRA och förslaget om ett avskaffande av brevhemligheten, även om jag för tillfället nöjer mig med att tipsa om Ida Gabrielssons uttalande i frågan:

"- Sådana här beslut fattas inte i ett politiskt vakuum. Ända sedan "kriget mot terrorismen" inleddes 2001, har vi kunnat se hur demokratiska landvinningar tryckts tillbaka med vaga motiveringar om terrorhot. Regeringens argumentation har haft som syfte att skrämma upp folk med ord som "yttre hot" för att driva igenom fler och fler tvångsmedel."

Läs mer!

Nu och då

Utvalda bilder från gårdagens studentfirande:

Ger dom sig nu?

Irland har röstat nej i folkomröstningen om Lissabonfördraget. Förslaget till fördrag var i all väsentlighet detsamma som det som tidigare hade ratats av folken i Frankrike och Nederländerna för några år sedan. Nu har EU-eliten åkt på ännu en käftsmäll.

Förtroendet för EU som demokratisk institution var redan innan dagens folkomröstning naggat i kanten av ovan nämnda skäl. Trots motstånd mot de förändringar som fördraget innebär - tydligt manifesterat i de tidigare omröstningarna - har man försökt genomföra det ändå. I smyg, den parlamentariska vägen. Oturligt nog, för EU-anhängarna, hade det irländska folket ovett att stoppa dessa planer återigen.

Man hade kunnat hoppas att EU skulle dra lärdom från de tidigare förlusterna genom att demokratisera - medborgaranpassa - sitt arbete, och sina förslag. Detta skedde inte. För den optimistiske kanske samma förhoppning inträder även den här gången. Signalerna från EU:s folk - irländarna tillhör normalt de mest EU-positiva - kan ju inte vara tydligare. Vissa gissar dock att EU åter kommer att strunta i folkmakten och införa fördraget ändå, efter undantag och förändringar särskilt anpassade för just Irland och efter ännu en folkomröstning.

Det retar mig också att det är svårt att, genom media, få grepp om varför irländarna sagt nej. Som om det beror att de är anti bara av ren jävelskap. Lissabonfördraget innebär att inflytandet för respektive EU-land minskar och att ännu mer makt förs över till det tjänstemannastyrda EU med säte i Bryssel, att militär neutralitet görs omöjlig och att arbetsrätten försvagas på den fria marknadens bekostnad. Frågor som förstås är av stor betydelse för många.

Rapport från Norrköping

På bilden syns Louis de Geer, platsen där vänsterpartiets kongressförhandlingar hölls i Norrköping denna helg. Jag befann mig dock på annan plats där ett öppet seminarieprogram arrangerades - närmare bestämt på Arbetets museum. Gäster där var under dagen bland annat Lars Ohly, partiordförande och Aron Etzler, redaktör för tidningen Flamman.

Läs min lilla rapport från Norrköping på ditriktsbloggen.

Mot Norrköping!

Jag själv är inte ombud den här gången, och på något sätt blev jag glad för det när jag såg schemat för kongressdeltagarna. De har ett hårt arbete framför sig även om kongress också är väldigt kul. Men jag kommer däremot att befinna mig i Norrköping under morgondagen. Seminarier ska besökas och kanske hinner jag med att lyssna på debatterna genom att sitta på åhörarläktaren en stund.

Vänsterpartiet har dessutom fixat världens snyggaste kongresshemsida som är väl värd regelbundna besök under helgen. Och såvitt jag vet sänder även SVT 24 direkt från kongressen. Missa inte!

Media: Corren 1, Corren 2.